Varför jag fastnade för industripumpar – en oväntad fascination

Det började som ett sidospår. Jag satt och researchade referensbilder till ett konceptjobb. Något med fabriker, rör, smuts, rost. Jag ville hitta rätt känsla. Slutade med att jag klickade mig in på en teknisk artikel om industripumpar. Läs mer här https://mafpump.se/affarsomraden/papper-massa/

Jag vet. Låter inte så sexigt. Men någonting hände. Designen, funktionen, tyngden i dem. Det var något väldigt estetiskt i hur de såg ut.

Funktion som form – industridesign på riktigt

Industripumpar är inte byggda för att vara snygga. De är byggda för att fungera, dygnet runt, i tuffa miljöer. Och det är kanske just därför jag fastnade. Inget lull-lull. Inget ”för syns skull”. Bara ren mekanik, med varje skruv och vinkel där av en anledning.

Det är lite som brutalism i arkitektur. Inget försöker gömma sig. Du ser strukturen, du ser kraften. Jag gillar det. Det är rått och ärligt.

Jag började kolla på olika typer – centrifugalpumpar, kolvpumpar, membranpumpar. Varje typ har sitt egna formspråk. Man börjar se skillnader. Som att känna igen karaktärer i ett spel. Alla har sin funktion. Sin logik.

Från verklighet till kreativ inspiration

Jag har faktiskt börjat använda delar av det här i mitt skapande. Har gjort ett par digitala illustrationer där jag lekt med rörsystem, metallstrukturer, tryckmätare. Det finns något tillfredsställande med den världen. Den känns på riktigt.

Spelvärlden har redan börjat titta ditåt – tänk bara på miljöerna i spel som Control eller Half-Life. Maskiner med personlighet, industriella miljöer med nerv. Jag tror det här kommer mer och mer.

Och det handlar inte bara om yta. Industripumpar är bokstavligen livsnerven i många system. De håller igång kylning, vattenrening, kemiska processer. Utan dem stannar mycket av det vi tar för givet.

Så, nej, jag är inte ingenjör. Men jag har hittat inspiration i en värld jag aldrig trodde jag skulle kolla åt. Ibland är det de oväntade detaljerna som stannar kvar. Som industripumpar. Råa, kompromisslösa – och plötsligt ganska vackra.